Buckald
När vi kom hem så var hon såklart jättetrött i benen och kroppen men skulle ändå stå själv. Gick in i hallen och hon stog framför mig, precis i samma sekund som jag vänder mig för att tända lampan så lutar hon sig mot mina ben. Japp, den stackars trötta lilla tjejen brakar in i väggen med huvudet före. Rakt in i dörrkarmen som är av stål. Knäpptyst. Kippar efter luft. Och sedan kom skriket. (Ett, just då, underbart skrik i mammans öron för då lever hon och tappade inte ljudförmågan när hon kraschade.)
Som tur är så är hon ganska lättröstad och med mycket kramar, pussar och blås från mamman och pappan så lugnade hon sig rätt fort. (Nu kom jag på att jag kanske skulle ha baddat lite med kallt vatten förresten?!)
Ett duktigt rödlila märke pryder nu vår dotters panna. Den första "riktiga" bulan. Milstolpe eller vad?
Oj då ja det är nog inte den sista bulan heller... hihi pussa henne från tant sara
Stackars lilla Saga! Men vilken duktig tjej hon är som går så långt! Snart kan ni nog sälja barnvagnen ;-)
P.S Klart vi måste försöka ses när jag är i Sthlm. Fast vissa gånger blir det bara över dagen och då är nog mitt schema ganska späckat.
Stackars lilla Saga!!!! Och stackars Mamman och Pappan, det var inte lätt för er heller!!
Men vilken duktig liten tjej! Man blir alldeles överväldigad av hennes promenad, om
vi vuxna hade gått den biten med våra stora fötter hur långt hade det egentligen varit för hennes små ben och fötter? Kramar från oss
Vad duktig hon var som gick så långt, synd bara att hon ramlade sen! Ja första bulan var inte kul, Alicia tycks alltid ha bulor/blåmärken/rivmärken överallt konstant. Folk kommer ju tro att vi misshandlar henne snart...
Usch... ajajaj. Men menar du att detta var första bulan?? Hur har ni gjort då? Har ni haft ungen inlindad i bomull tills nu?
