Lilla familjen´s

Så var det dags då. Imorgon bär det av till dagis. Det är spännande, pirrigt men samtidigt jätte jätte jobbigt.
Jag har på något sätt förträngt alltihop och intalat mig själv att det är långt kvar, vi hinner mysa och leka för fullt och att allt kommer att gå sååå bra sååå. Men nu är vi där, och vi har inte alls lekt och myst så där extra mycket som jag planerat, och just nu så tror jag inte att det kommer gå så där himla braaa..
Det kommer bli en megastor omställning för både mig och Saga, vi är ju vana vid att ha varandra (så gott som) inom räckhåll ungefär 24 timmar om dygnet och nu ska hon helt plötsligt lämnas över till en främling. Vrickat!
Senast idag tänkte jag tanken att ha henne hemma ett par månader till, men vad hjälper det egentligen. Det vore ju bara att skjuta upp det jobbiga ännu mer.
Jag försöker intala mig själv att det är nyttigt och bra för oss båda, och att hon kommer trivas som bara den men helt övertygad är jag inte..
Visst det är något som alla föräldrar går igenom och tycker det är mer eller mindre jobbigt, men det hjälper inte mig just nu faktiskt. 
Jag är inställd på tårar och brustna hjärtan (inte imorgon direkt men framöver), kanske mest från min sida. Hoppas jag i alla fall.
Jag ska försöka tänka positivt så att inte Saga känner av vibbarna för då kanske det blir katastrof på riktigt.  
Rapport kommer säkerligen imorgon!

  Busig tjej ligger och slappar, sörplar mjölk och kollar på Playhouse Disney.
 
  Helt utslagen efter en god middag hos mormis. Ny regnjacka och gummistövlar inför dagisstarten :)